Långt inlägg

När jag var 3-4 år satt jag för första gången på en häst. Det var en ponnyridning på skara sommarland, jag hade en rosa kjol, blå kofta och fula sandaler (tänk att jag kommer ihåg!). Det var en fux, ponny, som hette Laban. Han hade pannluggen uppsatt i en fläta. Jag red också en grå ponny med svart man och svans, och jag fick köra häst och vagn. Det var min första hästupplevelse.

 Min bästis på den tiden jag var 5 år gick på ponnyridning. Jag kommer ihåg en dag när jag hade sovit hos henne, och hon skulle åka och rida. Jag ville så gärna följa med. Jag frågade mamma och pappa om jag fick börja rida, men fick inte eftersom mamma och Madelene var allergiska. Jag tjatade lite mer men gav väl upp efter ett tag.

En gång följde jag med Elin när hon red i grangärde. Det var första gången jag träffade Anki också, min före detta ridlärare. Elin fick rida en fuxfärgad ponny som hette Mimik (tror jag). I stallet fanns en, enligt mig, jättestor häst. Det var en fux och tjejen som ryktade fick stå på en pall. Jag såg också Tyson där för första gången, som nu står i smedjebacken. Jag satt på läktaren och tittade på lektionen och blev jättefrestad att börja rida. Efter det frågade jag mamma och pappa om jag fick börja där och rida. Det blev ett ''kanske till hösten''.
Det skulle det också bli denna gång, eftersom vi flyttat till huset jag sitter i nu, med källare att byta om i. Men när det var dags att rida så blev det inställt av någon anledning, jag tror att platserna var slut.
Då gav jag upp lite igen.

När jag inte gick på ridskola så hade jag lufthästar. Det tyckte jag var jätteroligt! Jag kommer ihåg Lord, som var stor och svart. Han hade jag i flera år. Jag kommer också ihåg Snowflake, Flander, Prickan, Dimma och jättemånga fler.

Denna gång kommer jag inte ihåg hur gammal jag var, men jag började iallafall tjata igen. Jag hamnade nu i kö på ludvika ridklubb. Vad visste jag då? Ingenting, jag ville bara börja rida. Kön var jättelång, och jag hamnade istället på smedjebacken ryttarsällskap. Äntligen började jag rida! 
Innan ridskolestarten red jag Elins Bleikur. Det måste ha sett hemskt ut, men det spelar ju ingen roll.
Innan själva ridningen började så var det två teorilektioner på ridskolan, hur man gör i ordning hästen, men efter det var det dags att rida. 

Första ridlektionen

Första hästen jag red på ridskola var Angelina. En brun, envis gammal ponny. Dock väldigt rolig. Efter två ridlektioner i nybörjargrupp fick jag börja i en som ridit lite längre, en eller två terminer hade dom ridit.  Jag hade stolsits, red lätt med händerna och lutade mig fram, men hade roligt. Efter några lektioner blev jag av med att luta mig fram, men resten höll sig några veckor. Min sits har inte varit min starkaste sida. 
Min första favorithäst var Streiff. En mörkbrun, stor valack som var runt 13 år. Han var pigg och drog jämt ner huvudet, jag fick jämt blåsor på händerna efter att ha ridit honom. Han var också den första hästen jag red ut på.

Jag och Streiff

När jag ridit en halv termin hade jag en annan ridlärare, jag hade händerna (någorlunda) stilla och hade hoppat små hinder. Det blev sommarlov och jag gick på dagridläger på srs.

När höstterminen hade gått några veckor galopperade jag för första gången. Det var på Miss Piff. En liten fixfärgad ponny. Hon var jättepigg, och skenade i galoppen. Men jag märkte väl inte det, jag satt och hade jätteroligt.

Jag red på i smedjebacken. Jag galopperade, hoppade och höll på. Jag ramlade av några gånger, hamnade i hästfight och lärde mig mycket. I smedjebacken träffade jag Viktoria och Madde, som jag blev mycket bra vän med, och hade många dampiga stunder efter lektionerna.
Jag red också lite då och då med Elin i persbo, när hon hade Bleikur där. Jag red då Tuffing, en mörkbrun gammal travare i 20 årsåldern. Det var min första ''sköthäst''. Jag och Elin hade mycket roligt, vi red oftast ut, på raksträckan, trollstigen osv. Jag saknar ridvägarna i persbo, jättemysiga! Vi red ut med fika, och vi red på julaftonsritter.

Fina Tuffing

Mycket ändrades sedan. Mitt intresse för ''vanliga'' hästar började luta lite nedåt, islandshästar blev roligare. 2009 var jag på mitt första riktiga ridläger, på Segerbäck islandshästar. Jag hade så kul där. Nu blev det nog inte i rätt ordning, men där började jag iallafall bli mer intresserad av islandshästar (lägerdagboken kan ni hitta här).
Snöåns islandshästar var frestande, men jag stannade kvar på srs.
Sommaren 2010 var jag på samma ridläger som året innan, och hade jätteroligt då med (lägerdagbok här).
Den sommaren bestämdes det också att jag skulle böra rida islandshäst, men också på srs. Sofia som tidigare varit ridlärare på snöån hade nu startat en egen riskola i burens. Där skulle jag börja rida.
Ridskolan i burens började lite senare än srs. Jag red på och ridlektionerna på srs gick jättebra. Min sits var mycket bättre och jag hade börjat tänka mer på formen.

Första ridlektionen i burens var på Skuffa. Det var i en nybörjargrupp, så det var lite slappt, men det kändes helt rätt.
Jag började rida i en annan grupp som var i min ålder, och varje ridlektion var bäst. Det kändes så rätt att sitta på en islandshäst. En favorit där blev Skjóni. Han är, som namnet säger, skäck. 9 år och lite envis.
I december, när ridskolan i burens hade vinterlov, så var jag medryttare på Skjóni. Jag red honom på torsdagar och lördagar. Han var helt annorlunda i skogen, lyssnade jättebra och det kändes som att han verkligen var nöjd.
Runt jul så blev Skjóni till salu, han blev lite stressad av ridskolan. Jag blev såklart lite ledsen, men tänkte inte så mycket på det eftersom han behövde få ett lugnare hem. Där skulle han må bra.

Jag och Skjóni (Elin som fotat)

I slutet av jullovet, efter många kalla ridturer och en barbackaritt på julaftonsmorgonen (jag och Elin sjöng så det ekade i burens, julsånger som spred lite spirit i backen), var Skjóni såld.
Näst sista, eller sista dagen på lovet hämtade vi Soldis. Jag satt i bilen på väg mot snöån med Elin, Sofia, Rebecca och Linnea. När vi var framme gick vi mot stallet, det började bli mörkt. Jag kommer ihåg den dagen jätteväl!
I stallet stod Soldis från Snöån. En väldigt liten häst på 4 år. Hon var så söt, och jag blev kär på en gång. När vi klappade henne så var hon spänd, och hon ryckte till då och då. Vi lastade henne och åkte hem.
Efter att ha vart i stallet ett tag så tog vi ut Soldis till paddocken för att rida lite smått. Rebecca red först. Soldis var spänd och osäker, man fick vara väldigt försiktig och snäll med henne. Efter Rebecca red Elin, och efter Elin red jag. När jag skrittade runt i paddocken på Soldis kändes allting rätt. Helt spikat. Det blev lite trav och lite galopp, också några töltsteg. Det var så underbart.
Efter det så red jag inte henne så många gånger efter, en eller två tror jag. Jag blev medryttare på Skuffa och red henne på lördagar. Jag tror jag red Skuffa 5 gånger. Hon är så lustig, Skuffa. Kan vara rädd för allt, men ibland inte rädd alls. Pigg och lite hyper.

Skuffa

När Soldis skulle börja sin ridskolekarriär fick jag rida henne. Det var så härligt att rida henne igen! Att känna känslan av att allt stämmer. Jag red henne veckan efter också, och veckan efter det. Den ridlektionen kom det upp lite ideér om att ha Soldis som medryttarhäst. Också att kanske ha henne som sommarhäst!

Soldis (Elin som fotat)

Nu rider jag Soldis på ridlektioner som är på onsdagar, och lördagar. Hon har utvecklats mycket!
Det tycker jag att jag också har, jag har en rätt bra sits, tänker mer på helheten. Jag skulle aldrig kunna sluta med hästar. Det är det bästa som hänt mig.

Det är min hästhistoria. Inlägget tog mig över en timme att skriva, mycket tillbakablickar och minnen.

Tänk vad roligt det skulle vara att tävla! Att få rida på ovalbanan och visa upp sig lite.
Det var en snabb text, men ska sova.

Godernatter ♥

Mina tre allra största drömmar i livet (i ordning).

1. Att få åka ut till stallet varje dag, till sin alldeles egna häst. Hämta grimman och hämta en fluffig islandshäst i hagen, gå sakta, njuta av sin andra hälft som går bredvid en. Att få dra borsten mot sin häst och se den njuta av ens närvaro. Hämta sadeln och tränset, sitta upp (utan att behöva ändra stiglädrena!!!) och rida iväg.
Kanske ta ett träningspass i paddocken och känna kemin stämma så bra eller njuta av en tur i skogen och känna att jag och hästen är det enda som existerar.
Att skriva hästens namn i alla böcker, att äga något så värdefullt. Att äga ett liv, att äga en bästa vän. Att veta att man aldrig kommer förlora varandra. Att inte behöva veta att det inte varar för evigt.
En egen islandshäst.

2. Att sitta i bilen eller tåget, mot staden där det kommer hända. Med biljetten i väskan, och pirret i magen. Åka mot Göteborg galopp. Stå i folkmassan, titta mot scenen. Ha roligt medan de första banden spelar, och få uppleva känslan när dem går upp på scenen. När världens finaste, underbaraste, häftigaste människor kliver upp på scenen och förbereda sig. Skrika och hålla på som alla andra, när Serj, Daron, John och Shavo ska spela. Att se det bästa bandet någonsin, höra gitarrspelet, trumslagen och rösten.
Se System of a down spela på metaltown.

3. Att sitta på ett flygplan som är på väg mot drömmarnas land. Se bergen och alla dalar, grönt, brunt och grått. Få se tvättäkta islandshästar, med rent isländskt blod. Som aldrig varit någon annanstans än island. Att få sitta på en häst tilsammans med massor av andra och rida på det platta landet.
Resa till island.